I fredags vart det riktigt lugnt. Eftersom lördagen och söndagen skulle spenderas på mitt relativt nya extrajobb hade jag en helt ny brunch meny att lära mig under kvällen. Faktumet att jag redan låg efter med sömn sedan min slita onsdagsutgång med lasse och cribba var överhängande.
Istället för att gå direkt på brunch menyen fastnade jag istället framför det nya spelet Spore. Måttligt roande spel där du ska guida sin "skapelse" genom dom olika evolutionsstadierna. Somnade inte förens 3-4 efter att ha studerat den nya brunch menyn...
Dagen därpå gick mer eller mindre bra. Ingen höjdar dricks men vad kan man förvänta sig av ett 5-timmars lökpass under dagtid?
Kvällen inleddes, som tidigare nämt, på min soffa med en stadig whiskey och ytterligare någon timma framför Spore. Strax innan 22 får jag ett samtal från Linus som föreslår att jag ska göra han och hans pappa Nils sällskap. Då familjen Axing bor cirka 200 meter från mig låter det som ett värdigt förslag.
Väl hemma hos Axingarna flyter snacket och spriten på. Det disskuteras jobb och aktuella samhällsfrågor. Vi har det trevligt men eftersom det är Linus sista kväll i stockholm beslutar vi oss ändå för att bege oss ut. 20 minuter senare sitter vi i en taxi påväg mot Lemon. Väl framme möts vi av en helt grotesk kö. Lyckligtvis får barchefen syn på mig efter 5 minuter och en liten stund senare blir sällskapet invinkat.
I den nedre baren stod som vanligt Love för serveringen. Det inleddes med öl och strax därefter varsit järn. När sällskapet utökats med Matte och Jocke BJ gick slog jag om från öl till groggar. Runt 2 rycket fick jag den förträffliga idén att vi skulle vidare. Eftersom ingen i sällkapet, förutom emil, tidigare varit på Fellows satte vi kurs.
Snygg lokal och godkännd musik men satan vilken rackig klientel. Nyligen fyllda artonåringar som försökte pruta på drinkar(?) är ju inte direkt stockholms Créme De La Créme men vi lyckades ha det relativt trevligt ändå.
Några minuter innan stängning kickar fyllekäks instinkten igång och det går inte många minuter innan hela sällskapet sitter i en stor taxi påväg mot hornstull, Crave för att vara mer exakt.
Jag har nog aldrig sett någon hantera stress så dåligt som den unga flickan i kassan. Halkade på orden, titta fram och tillbaka på bongarna och gick av och an innan hon kom ihåg vad hon skulle göra. Har man ingen tidigare kassavana borde man inte stå själv på ett ställe som Crave stax innan stängning en lördag. Trodde den stackars tjejen skulle börja gråta när jag väldigt varsamt bad om nya pomme frittes då mina knappt va rumstempererade.
Nåja. Kvällen avslutades hemma hos oss, på soffan, med varsin fet Crave meny och Lock Stock på dvd.
Dagen därpå var jag mindre söt. Kändes som mitt huvud skulle gå i två delar när rushen på jobbet drog igång. Men efter 1 1/2 år på donken kan man hantera det bättre än många andra hanterar en vanlig, ej bakis, arbetsdag.
Gick hem med knappt godkänd dricks och en satans huvudvärk vid 21 tiden. Hemma möttes jag av Olle, Jocke VJ, Linus samt Matte som skulle se Monsters INC. Lyckan va total.
Så här i efterhand känns det alltid bra men när jag klev upp för att gå till mitt vanliga jobb igår va benen nära på att ge vika.
Lyckligtvis har jag både ledigt torsdag fredag denna vecka. Ryktas om att det kommer bli en ruskigt smutt hemmafylla på onsdag. Sugen?
Tuesday, September 16, 2008
Tisdagsmackan, so fresh and so clean
Labels:
Andreas Eriksson,
Crave,
Fellows,
Lemon Bar,
Sense,
Tisdagsmacka
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment